Ibland kan man fundera över om man är riktigt klok! Jag sitter här i kylan i Norrland och funderar över att semestra i en stad som är ännu kallare än den jag bor i. Det är inte helt vanligt bland svenskarna idag. På vintern är det de varma stränderna i Thailand eller på Maldiverna som hägrar. Nåja, det finns de som tycker om att åka till våra vackra svenska fjäll för att åka skidor i de härliga backarna. Det är inget som intresserar mig. Jag är helt urusel på att åka slalom och det är med risk att förlora livet jag kastar mig nedför branterna. Jag har ingen aning alls om hur man skall få stopp på ekipaget. Jag tänker genast på filmen Sällskapsresan 2. Den är härlig att se och jag ler för mig själv när jag tänker på Stig Helmer och hans fantastiska mundering. ”Dalskidan Älskling” är en kommentar som etsat sig fast i minnet. För er som inte sett filmen (om det finns någon) kan jag berätta att det handlar om en familj där maken tycker att det blir för dyrt att kosta på frun en chans att gå i slalomskola. Han bestämmer sig för att lära henne själv. Här är mängder av roliga episoder och han försöker få henne att lägga tryck på Dalskidan. Det går inte speciellt bra när han skall lära henne och hela grejen slutar med att han hamnar på lasarett med brutet ben. Den filmen är verkligen härlig och jag tycker nog att den är bättre än Sällskapsresan 1 där de semestrar på Kanarieöarna. Den fras som poppar upp här är Pepes Bodega. Den stackars alkisen slet ont under semestern för att kunna hitta denna bodega. Han hade fått tipset att där skulle man kunna köpa mycket stark sprit mycket billigt. Det är ju naturligtvis åtråvärt för en som tycker om att festa. Han sprang omkring under hela vistelsen och slet för att finna bodegan och den sista dagen upptäcker han att den finns runt hörnet på hotellet. Kul!
För att gå tillbaka till skidåkning tror jag att jag kommer att behöva alltför många lektioner för att klara av att hantera slalomskidorna. Det är lika bra att skippa tanken och övergå till att fundera om det är möjligt för mig att istället åka skidor på platten. Det tycker jag är roligare och det är härligt att stava sig fram i välpreparerade skidspår när solen skiner. Man känner sig så frisk och hälsosam och när solen skiner känns det härligt. Kanske kan man ta en liten paus och skala apelsinen som ligger i fickan. Problemet är bara att det händer att man råkar ut för backar också i skidspår. Här får jag alltid problem och eftersom jag tycker det är för krångligt att plocka av munderingen och gå nedför (det är inte alltid man får gå i skidspår heller) brukar jag försöka åka nedför. Jag tycker det är mycket otäckt och jag ser inga möjligheter att bromsa upp det hela. Skidorna är ju låsta i sina spår och stavarna kan inte sätta emot nog. Många gånger har jag helt sonika satt mig ned. Det är i alla fall bättre än att köra in i ett träd. Nej, det är nog så att jag får helt utesluta tankarna på skidåkning och helt enkelt vandra omkring istället. Det är skönt det också och man måste ju få lika mycket frisk luft i lungorna och lika mycket sol på huden och i ögonen på det viset. Det handlar ju mest om att vara ute i friska luften och att röra sig. Dessutom har jag då möjlighet att gå runt och titta på alla byggnader, parker och andra sevärdheter jag alltid bestämt mig för att se. Vid alla små reser jag gör, om det så är bara till staden som ligger granne med min egen, är jag alltid mycket påläst och vet precis vad jag vill se. Det händer dock att jag följer med någon guidad tur och då kan man faktiskt upptäcka att det är massor med information om staden som jag missat. Det är inte alltid jag betalar för en guidning eftersom det faktiskt kostar en slant, men många gånger kostar jag på mig det. Det handlar alltid om prioritering när man är ute och reser och jag väljer gärna att få reda på mer information om staden. Närmast är det Karlstad jag skall besöka. Det är ju inte ett resmål i Norrland, som jag annars alltid brukar satsa på, men det beror på att några vänner till mig vill semestra i den Värmländska staden och jag bestämde mig för att följa med. Det är mycket trevligt att vara några stycken som följs åt på semestern. Det händer dock att de jag åker med tycker jag är extremt tråkig som bara vill vandra runt och se fina byggnader etcetera som de tycker är mycket tråkiga. Det gäller att resa med personer som är på samma våglängd. De vänner jag reser med till Karlstad har samma inställning som jag om semester så det kommer garanterat att bli en mycket trevlig liten resa.